Ingenting förändras
Wow, hittade vår gamla blogg av en händelse. Så mycket har hänt sen jag senast skrev här. Och ändå känns allting precis likadant.
Jag var ganska svår som sjuttonåring, var jag inte?
Jag antar att jag borde säga att livet som snart 20 är mycket bättre och att alla sjuttonåringar därute inte behöve oroa sig, för det blir bättre. Allt blir bättre. Men jag antar att ålder ändå bara är en siffra på ett papper och att vissa saker inte förändras bara för att man bli äldre.
00:55
det kunde inte bli såhär.
men varför blev det då såhär?
det är inte ens som att du är särskilt söt snygg rolig snäll eller ens trevlig
men om du vill ha mig så kan du få mig så lätt.
bara så att du vet.
fan
Känner ingen inspiration att skriva när jag är lycklig och det är lycklig jag är.
Men samtidigt är jag så rädd.
Allt går så bra nu, allt löser sig innan det ens hunnit blir ett problem det
är nästan för bra för att vara sant.
Jag återkommer.
Min skola
Det spelar ingen roll att jag har fått tusen läxor, det spelar ingen roll att jag stressar som en galning för att hinna till alla lektioner, det spelar ingen roll att jag måste gå upp tidigt varje morgon, det spelar ingen roll
för jag är här nu.
Här. Här. HÄR.
Jag kan träffa mina kompisar när jag vill, jag får äta god mat, jag får äntligen gå omkring i mina älskade skolkorridorer.
Det enda som skrämmer mig är att det kommer ta slut. Alldeles för snart.
Det är FUTT-proven och sedan är det slut.
imorgon är det första september
har packat hela dagen och nu är jag klar,
imorgon ska jag åka hem igen. äntligen!
gotta get back to hogwarts
jag blir alltid lämnad ensam här.
mitt sommarlov har varit jättebra,
men nu vill jag inget hellre än att komma tillbaka till hogwarts.
tio dagar.
saknad en augustinatt
nu är det första augusti. det betyder att det är exakt en månad kvar tills skolan börjar.
jag längtar.
jag vill tillbaka till fina människor och jobbiga läxor, till gryffindortornet, till eftermiddagste i stora salen precis när man tror att lektionerna ska döda en. jag vill ha min skoluniform på mig, jag vill spendera tråkiga söndagar vandrandes omkring i slottet ensam. jag vill sitta i vid-behov-rummet med mina bästa vänner på en fredagskväll och skratta tills jag inte får någon luft. jag vill vill vill.
Spanien
För ganska exakt ett dygn sedan, klockan 02:45 gick jag upp. Då började min lördagen den tredje juli.
Jag åkte hem från Spanien.
Det är något speciellt med nattluften i Spanien. Det vibrerar överallt och allting känns så levande. Mer levande än någonting jag upplevt förut i mitt liv.
Spanien klockan kvart i tre på natten är magi på riktigt, magi som hela världen får vara med om.
Magi som mugglarna inte ens vet om att de är mitt uppe i.
Magi som fyller luften med så mycket förväntan energi spänning att det känns som att mitt hjärta ska gå sönder i så många bitar att inte ens den starkaste reparo kan laga det igen.
Hej, jag heter Sarah.
Så enligt henne ska jag alltså presentera mig själv.
Hej, jag heter Sarah och jag är 17 år. Jag fyller 18 den 26 november. Just nu har jag sommarlov men till hösten ska jag börja mitt sjunde år på Hogwarts, vilket betyder att jag kommer ha ganska fullt upp med min FUTT-examen.
Jag tänker väldigt mycket, och folk tenderar att tycka att jag är lite underlig. Antagligen för att jag tänker, men jag vet faktiskt inte riktigt.
Jag går i Gryffindor, och jag trivs här. Folk lämnar mig liksom i fred när de ser att jag går omkring med en slips i rött och guld. Av någon anledning inger Gryffindor respekt, jag vet inte riktigt varför. Det har alltid varit så.
Vi skulle ladda upp en bild på oss också. Såhär ser jag ut:
